Säg det till alla, jag är på väg!

God morgon, god middag, god kväll (hette en lek vi lekte i lågstadiet)!

 

Det här veckan har varit så snurrig! Här kan vi snacka om toppar och dalar. Det har verkligen hänt en massa roliga, fantastiska saker, men samtidigt har jag varit så himla stressad och bara brutit ihop över det emellanåt. 

 

Men idag känns det lugnare, det är sol ute och det känns som att jag verkligen kan ta det lugnt och ta in allt bra! 

 

Till att börja med då, så har jag fått besked om att 5 veckor av praktiken blir i Israel/på Västbanken (kanske jag redan har skrivit, men !!!!!!). Sen ringde en kvinna på seminariet igår och på torsdag ska jag på anställningsintervju för att eventuellt jobba på flyktingboende i sommar! 

 

Utöver det här så har jag haft några fantastiska kvällar med de bästa människorna, när vi har hängt, flummat, diskuterat knipövningar och spelat gitarr! Hur bra kan det bli? 

 

Jo, ännu bättre, för idag åker jag till Stockholm för att träffa familjen och se Galenskaparna på Oscarsteatern! 

 

....sa jag att det är strålande sol ute eller? 

 

Mot nya äventyr, men först: överbliven tacos till frukost!

I höst åker jag till Israel/Västbanken i 5 veckor av praktiken!!! I november!!

 

Ville bara tala om det...

 

Igår var en rätt fin dag alltså, förutom det där lilla momentet av ilska! 

 

Vi började med att gå på klädbytardag i Norrköpings kulturhus (det kanske kommer upp bilder på fynden sen), sen satt vi ute och fick lite sol på våra bleka näsor. Efter det gick vi hem hit och provade göra nåt så spännande som veganost utan soja, Hanna är underbar som letat upp receptet!! 

 

Osten användes sen till att göra världens lyxpizza, dessutom toppad med vegansk beanaise, kan det bli bättre?

Ja, det kan det, för till efterrätt hade jag gjort en morotskaka (också vegansk eftersom jag inte tål ägg och mjölk).Tillåt mig svära, fy fan vad god den var! Den smakade precis som jag kommer ihåg att riktig gjorde! 

 

Jag hittade receptet här: http://mat-ro.blogspot.se/2009/11/aggfri-morotskaka.html, men gjorde om lite grann.

Här är min variant: 

 

177 grader, ca 60 minuter i mitten av ugnen.

 

Kakan:
1,5 dl Oatly matlagningsgrädde
3,5 dl socker
1 dl rapsolja
7 dl rivna morötter i olika färger (det såg spännande ut att ha i lila!)
4 dl vetemjöl
o,5 tsk salt
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 tsk malen kanel

0,5-1 tsk malen kardemumma
Glasyr:
1 frp Carlshamn luftig visp
2 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Rivet skal från en (helst ekologisk) citron + lite saft efter smak

 

Börja med att blanda ihop grädde och socker (det sjukaste tyckte jag var att det smakade som när en blandar ägg och socker!!)
Blanda alla torra ingredienserna och tillsätt de sedan till gräddblandningen, tillsammans med resten och rör ner dem.
Häll smeten i en smord och bröad förm (funkar med kokosflingor också om en vill)
Ställ in i ugnen. 
Rör ihop ingredienserna till glasyren försiktigt, luftig visp är ganska hård från början och vispas den så blir den mer.. ja luftig helt enkelt! 

Sen toppade jag kakan med att lägga myntablad runt kanten!

 

  

 

 

 

Usch, jag sitter här vid köksbordet och bara är skitsur över hur dumma och korkade jag tycker att människor är ibland!

 

Det har ju tydligen cirkulerat nån video på facebook, med en tysk snubbe som misshandlar sin hund. Så jävla fel, visst. Men sen kommer det upp nåt nytt i mitt flöde, snubben har hamnat i fängelse för hundmisshandeln (helt rätt tycker jag), och där inne har han misshandlats. 

 

Det gillar folk, det skriver folk positiva kommentarer om på facebook och hurrar för karma.

 

ÄR NI HELT JÄVLA DUMMA I HUVUDENA?

 

Han hade ingen rätt att misshandla sin hund, även om han skulle ha blivit arg på den, varit sociopat etc... och INGEN ANNAN har fan rätt att misshandla honom heller!

 

Jag blir äcklad på riktigt, både över hans betéende och över alla som har delat, gillat och kommenterat positivt om misshandeln av honom. Skäms, fan!

 

Det var inte självförsvar, det var typ hämnd, är det detta vi ska lära alla unga människor att det är okej att göra om någon gör nåt de inte håller med om eller verkligen tycker är fel? 

 

Våld föder våld.

Det känns som att det var evigheter sen jag la upp nåt pyssel nu.. men misströsta inte, jag har pysslat massor, men varit för lat för att lägga in bilderna i datorn...

 

Här kommer lite från i julas:

 

Att skriva tenta känns lite som hur jag tänker mig att det skulle vara att vara med i Expedition Robinson.

 

Jag sitter vid mina föräldrars köksbord/på ön, och kommer inte därifrån förrän jag har löst uppgiften/hittat drivved till att göra en flotte.

 

Den enda mat som finns inom synhåll är två päron/kokosnötter och i horisonten snöar det/drar det ihop sig till tropisk storm, fast jag hade tänkt njuta av vädret! 

 

Jag kan skymta någonting i en kartong/i buskaget, och hör det snarka/andas hotfullt. Nu prasslar det mer! Och så är det helt tyst.... 

 

EN TIGER!!!!!

 

Jag är så osugen på att skriva tenta! Men jag har halva första frågan klar, lite mer, och det är totalt tre, så jag tänker att det ändå är okej med en liten paus! 

 

Den första frågan handlar om transnationella familjer och till den har vi bl.a. social rapport till vårt förfogande. Den är från 2010, och jag läste precis detta: 

 

Mm, eller så är det rasister och nazister som begår hatbrott och kränker alla som inte är "som dem", som är vårt största hot? Eller miljöförstöringar? Eller fattigdom? Svält? Att så många känner sig otrygga? 

 

Vi behöver invandringen, sedan kan det diskuteras hur vi kan skapa en bättre integration (som inte bara går åt ena hållet, det är väl inte så konstigt att försöka mötas? Dessutom behöver "vi" inte vara mer olika "de", än vi är olika varandra), men att kalla det "hot", det känns som när barn är rädda för att äta grönsaker..

 

"- Här, det är bra för dig!

- Neeeeeeej, jag vill inte prova nåt nytt, ta bort den!!!"

 

Mm, det är ju lite gulligt när det gäller barn och grönsaker, men vuxna människor mot andra människor?

 

Seriöst, skärpning.

 

 

 

Okej, om 10 minuter börjar det, sen är jag fast framför datorn i en vecka... Nä, det brukar inte ta riktigt så lång tid, men det känns hårt ändå att sitta på en köksstol så många timmar om dagen. Min arma rumpa kommer göra ont! 

 

Jag läste en artikel om aktivister som demonstrerat under vräkningen av EU-migranter i Stockholm, demonstranter som nu riskerar fängelse för att de protesterade och (hör och häpna) trummade för högt! 

 

Okej för att det finns något i lagboken som heterstörande av ordning, men det finns också något som heter yttrandefriheten och MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. 

 

Jag förstår inte hur en principsak kan få tillskrivas större vikt än ett människors absolut mest grundläggande behov; att ha tak över huvudet.

 

Nu skulle aktivisterna samla in pengar för att bistå migranterna med husvagnar, vilket jag verkligen tycker är en sjukt bra insats från deras håll, men jag trodde att grejen med vårt välfärdssystem var utilitarism.. Att försöka se till att människor inte faller mellan stolarna... Integration... Solidaritet...

 

Antar att jag missuppfattat allt. 

 

Här är länken till artikeln: http://www.fria.nu/artikel/113706 

Åh, nu är jag på väg in i Uppsala för fjärde dagen i rad, efter att ha åkt hit i fredags, sen in till stan på lördag för att gå på Betnér och Ismail, tillbaka på söndag för att ta mig hem till Norrköping, seminarie idag i Norrköping och sen till Uppsala för att ta mig vidare hem och skriva hemtenta hela veckan! Puh, andas! 

 

Jag har ju tänkte lite att jag ska göra saker som jag vill, men är lite rädd för, för att inte sitta på mitt rum på äldreboendet sen och ångra massor av saker.. Så igår när jag kom hem gick jag in på toaletten, tog fram saxen och klippte av en decimeter hår. Jag är jättenöjd! Det blev fint och lätt och fräscht, tjoho! 

 

Det kanske inte var det mest vågade som någonsin gjorts, men som inrutad vanemänniska var det i alla fall ett steg i rätt riktning! 

 

Dessutom skulle vi bli filmade på färdighetsträningen idag, och jag vågade spela ut, trots prestationsångest osv. 

 

Nu är det en kvart kvar till Uppsala och jag har en bit vegankladdkaka i lite folie i ryggsäcken, det här är en bra dag! 

Åh, jag hör melodin och Cat Stevens/Yusuf Islams röst direkt när jag läser den raden! 

 

I alla fall, ikväll var jag och min mamma på En skam för Sverige i Uppsala. Det är Magnus Betnér och Soran Ismail som står för föreställningen och den var helt jävla fantastisk! Jag har inte sett så mycket av Soran förut, mest korta snuttar, men vilken otroligt vettig och skarp människa! 

 

Efteråt satt jag och min mamma i bilen hem och ömsom hade arga politiska diskussioner, ömsom sjöng med i gamla låtar. Jag känner mig verkligen så peppad efter ikväll, peppad på att kämpa mot diskriminering och peppad på att läsa på om all politik för att få mer kraft bakom mina argument.

 

 

Båda komikerna, men framförallt Ismail, pratade om absurditeten i att det sitter politiker, nu, i modern tid, i vår riksdag och i våra kommunfullmäktige.... som är öppet främlingsfientliga, som går runt med järnrör på stan, filmar det och DESSUTOM är korkade nog att spara och lägga upp filmen.... som ser det som att islam håller på att ta över Sverige när det viftas med olika varianter av svenska flaggor på fotbollsmatch, som avslöjats på Avpixlat, som hävdar att det politiska är en sak och det privata en annan... INTE NÄR DET GÄLLER ÅSIKTER ERA INKOMPETENTA OCH FRAMFÖRALLT MYCKET; MYCKET SMÅ MÄN! För ni är män. 

 

Men vet ni vad? Vi kan vinna i år, inga rasister i vår riksdag! 

 

Ja, det är väl en föreläsning kvar innan det är helg på riktigt, men sen bär det av hemåt med SJ, Nusse och en fet väska inför tentaveckan! 

 

Jag tror att jag är lite väl stressad nu alltså, de senaste nätterna har jag drömt att saker har jagat mig, att jag har blivit inlåst i källare av mordiska medelålders kvinnor, med mera, med mera, och vaknat helt genomsvettig! Dags att tagga ner lite kanske, det kan vara bra att ha lite krafter kvar till själva tentan..

 

Kanske ska köra på den här stilen, fast med kurslitteratur istället för serietidningar! 

 

 

Jag har alltid beslutsångest, men FY vad jobbigt det blev nu att bestämma i vilken stad jag vill jobba i sommar... 

Jag tycker ju om att vara i Öregrund på somrarna, men ja.. Hanna kommer vara i USA och jag vet inte hur många andra som faktiskt tänkt vara där. 

 

I Norrköping däremot verkar det vara många som stannar kvar.. Jag vill vara med folk, gaaahh! Dessutom kommer en viss M jobba i stan i sommar också, och det vore ju inte så dumt att ses mer än en gång under lovet.. 

 

Jag har i vilket fall mejlat lite ansökningarn här också nu, men om jag får jobbet på turistbyrån innan dess så borde jag ju tacka ja..

 

Ja vet, det är lyxproblem, men egentligen är det ju faktiskt inte säkert att jag får jobb nånstans. Oh, what to do?

Igår när jag jobbade mig hemåt Norrköping så blev det en del intressanta kollektivtrafiksupplevelser.

 

På bussen in till Uppsala sätter sig en äldre man (verkade smått påverkad) bredvid en annan man på sätet tvärs över gången från mitt:

 

Man 2: Nähä, varför tror du det?

Man 1: Ja, de bara håller på en massa med teknikprylar.. 

*sneglar över mot mig som sitter och löser korsord*

Man 1: Okej, kanske inte den där..

 

 

Haha, mm, dagens ungdomar alltså!

Min gamla kropp är trött, men i morgon blir det ut och åka! Först ska jag in till Uppsala för att träffa Hanna och vinka av henne med lunchdejt och bio innan hon åker till USA i 13 månader!! Sen blir det tillbaka till Norrköping och däcka i en nystädad soffa. 

 

Jag hade hoppats på att jag skulle vidare till Linköping, men det verkar inte bli något med det, eftersom M blev sur idag när vi pratade i telefon (jag vet inte varför) och nufår jag inte tag i honom för att kolla. 

 

Jag tänker inte hålla på och svansa efter honom hur som helst, det är hans förlust för jag kommer ha det precis lika bra i min egen säng med en bra serie på. 

 

Nu ska här beställas hemfärd på SJ, håller tummarna för att de håller tiden!

Ja, jag höll ju nästan på att glömma här att tanken här från början var att vara lite kreativ och inspirara andra till att vara det också, och jag kom på nu att jag aldrig visade hur fint mitt lilla projekt i somras blev! 

 

Det var en gammal, rätt alldaglig men fin trästol från farmor och farfars hus i Skövde, och jag tog hem den för flera år sen just för att pimpa den lite. 

 

Nu har jag inte min vanliga dator här, så före-bilderna får utebli, men såhär blev den efter lite slipning, färg, bokmärken och några omgångar lack! 

 

Jag skulle nog vilja göra fler om jag hittade en liknande stol, fast i en annan färg. Kanske grön, orange eller möjligen svart, och lacka fast den andra duvan på den. 

 

Min pappa och jag (okej, mest han) gjorde en bokhylla i somras också, kan slänga upp kort på den när jag är hemma igen för den är så fin och jag blir glad arje gång jag tänker på att vi har gjort den tillsammans!